Oktober har passerat och för min del har det varit en månad fylld av leveranser och att hantera rädslor.

Alla är vi rädda för olika saker. Det kan vara allt från ormar, tandläkare, höjder, att åka hiss, att drabbas av sjukdomar eller att tala inför andra människor. Personligen är jag extremt rädd för spindlar men jag håller sakta men säkert på att bearbetar den rädslan genom att regelbundet klappa spindeln på Skansenakvariet.

Från spindlar till mer yrkesrelaterade saker att vara rädd för. Något som jag vet att många är nervösa inför är att bli granskad av IT-revisorer, en annan sak som lätt kan generera rysningar och svettpärlor är att migrera data från ett system till ett annat och ett tredje område som kan utsöndra adrenalin är att få på plats och enas kring en gemensam metod för IT-utveckling. Man kan bli svettig för mindre.

Under oktober har jag fokuserat på dessa tre områden: IT-revisorerna har gjort den årliga granskningen, vi har genomfört den sista delen i en rad av migreringar av data från vårt gamla system till ett nytt och på metodsidan har vi lanserat en gemensam process för prioritering och arbete med IT-utveckling.

IT-revisionen gick förhållandevis bra. Rädslan som fanns hos mig innan revisorerna kom på besök härstammar mest utifrån funderingar på huruvida vi har åtgärdat det vi fick synpunkter på förra året eller om vi inte gjort det eller, ve o fasa, om vi försämrat ordningen och redan. Det är alltid lite jobbigt innan revisorerna trots att jag vet att de har bra åsikter och att resultatet leder till kvalitetshöjande åtgärder men ändå är det lite smånervöst inför dessa möten.
Så, hur blev resultatet? Återigen fick vi veta att vi kan förbättra användaradministrationen och kontohanteringen, processerna kring ändringhantering kan förbättras ytterligare och IT-säkerhetspolicyn kan förankras mer.  Vi har kommit ett steg längre i förbättringen men det finns alltid saker att förbättra ytterligare. Till nästa år ska vi väl ha kunnat åtgärda de flesta av punkterna. Men det betyder ju å andra sidan att det kommer att finnas andra områden för revisorerna att ge synpunkter på. Hm… nya rädslor att hantera.

Migrering av data från ett system till ett annat. Sammanfattningsvis handlar det om att trycka ned runda bollar i fyrkantiga hål. Det är en rysare som kräver koll på informationen som ska över, koll på diverse olika miljöer, tester och transaktioner. Det kräver också mycket is i magen och nitiska projektledare. Det är spännande och ja, det har varit en resa. Men nu har vi fått ned de runda bollarna i de fyrkantiga hålen och lagt över de sista delarna i det nya systemet. Det här tredje och sista steget av migreringen gick som en dans. Alla steg under migreringshelgen genomfördes enligt tidplan och utan problem. Vi kunde verifiera helt enligt planen och öppna systemen som planerat. Så enkelt har inte alla steg innan dess varit. Vi har tidigare kämpat med problem i miljöer, med svarstider, beräkningar som inte gått igenom, körningar som kraschar och människor som har fått jobba dygnet för att få allt på plats. Så var det inte nu, sista steget genomfördes precis som det ska. Underbart!

Ordet process kan skapa alla möjliga reaktioner som jag ofta märkt härstammar från någon typ av rädsla för byråkratisering, ineffektivitet och en massa onödigt dokumenterande istället för att leverera. Jag vill inte heller överbyråkratisera men jag vill ha ordning och reda och definitivt ha krav beskrivna och dokumenterade. Det har hänt allt för många gånger att en kreativ systemutvecklare tillsammans med en kreativ produktutvecklare kommit överens vid kaffemaskinen om hur en funktion bör utvecklas eller se ut eller fungera.

Jag har tyvärr också för många exempel på sådan utveckling som gått snett kvalitetsmässigt eller funktionalitet som ingen känner till hur den ser ut eller varför den är utvecklad på ett visst sätt på grund av att ingenting dokumenterats. Utmaningen som jag ser det har varit att nå en medelväg av ordning och reda utan att kväva kreativiteten eller bli ineffektiva. I mitt fall har stort fokus lagts på att sy ihop releaseprocessen med produktutvecklingsprocessen, det vill säga IT och produktutveckling möts i några gemensamma steg. Målet är att ha en sammanhållen arbetsmodell för att kunna bibehålla en snabb produktutveckling men med struktur och ordning och reda. Klassisk prioritering alltså och samsyn mellan affärsutvecklingen och IT. Processpöket och rädslan för detta är borta, nu kör vi vidare och implementerar metoderna och anpassar allteftersom.

Från rädslor till leveranser till resultat, så skulle jag vilja sammanfatta oktober månad. Dessutom är oktober en skön höstmånad med vackra färger på löven, krispig luft och det är helt ok att krypa inomhus, tända ljus och kura skymning.

Nästa månad skriver jag om tjuvlyssning och budgetprocessen inför 2012. Var ska vi sänka kostnaderna, vilka investeringar ska göras och hur stora ska de vara. Hur ska jag som CIO tänka taktiskt för att få igenom så mycket som möjligt av det som jag anser är viktigt ur ett IT- och verksamhetsutvecklingsperspektiv. Hur mycket ska läggas på förvaltning kontra utveckling? Mer om detta kommer i novemberbloggen men tankearbetet har börjat.